Rosa rorans
Rosa, rorans bonitatem,
stella stillans claritatem,
Birgitta, vas gratiæ.
Rora cæli pietatem,
stilla vitæ puritatem
in vallem miseriæ.
(Christus ductor, dulcis doctor,
te dilexit, te direxit
in ætate tenera.
Tuque mitis, virens vitis
profecisti et crevisti
florens super sidera
Mentem mundans, fidem fundans
amor cinxit et te vinxit
in sancto proposito.
Tota decens, tota recens
Christum amas, Christum clamas
toto vitæ stadio. Amen.)
Ros med godhetens dagg,
stjärna som droppar klarhet,
Birgitta nådens kärl:
droppa himlens kärlek,
stänk livets renhet
ner i tåredalen.
(Kristus mästaren, den ljuva läraren,
älskade dig och styrde dina steg
i barndomen,
och du, den milda och grönskande vinrankan,
växte och utvecklades till
en blomning upp över stjärnorna.
Kärleken tänkte och besegrade dig,
renade ditt sinne och befäste din tro
i den heliga föresatsen.
Du som nyss levde, alltigenom behaglig
älskade och bönföll du Kristus
under hela din livsväg. Amen.)
Första versen utgör vesper-antifon i biskop Nicolaus Hermannis Birgittaofficium.